Aj aj aj vad tiden går fort. Mycket som ska hinnas med och när det är vinter tycker jag det mesta är pest och är trött o less när klockan är 18. Nu börjar det dock gå mot ljusare tider och livsandarna börjar vakna till livs. Här kommer lite bilder på förra årets valpar, som nu inte är valpar längre.

Först ut är Sonja. Hon är så lik sin mamma Kira!

Ingen liten "klenis" precis!

Familjen som har Sonja säger att de är supernöjda med henne och tycker att de är lyckligt lottade som har henne. Det är ljuv musik i mina öron, det är precis så man hoppas att det ska vara.

Sonja är jättebusig och skäller mycket (hmmm?!). Hon har tre andra hundar att leka med i familjen.

Ena dottern har en Frieserhäst (det är mycket stora, svarta o vackra hästar) och Sonja höll på att svimma första gången hon följde med till stallet. Nu har de även skaffat en ponny nästan i Sonjas storlek så nu tycker hon det är ok att följa med.

Hon jagar tuppar och tuggar på vedpinnar (hoppas att tupparna klarar sig).

Bland hantverkarna i trakten har hon blivit känd som den som "hjälper till"och tar hand om verktyg och skorna och bär iväg dem. Sist det var en elektriker hemma hos dem behöll han skorna på för han hade fått reda på att annars var det risk att hunden sprang iväg med dem!!

Matte skriver också följande: "Sonja kan verka superpuckad när man vill lära henne något men vips så kan hon det och man undrar - hur gick det till??".

Ja, Sonja har fått ett toppenliv där hon bor på landet, har kompisar och kan aktivera sig. Hon har en fin familj att gosa med när buset tar slut. All Lycka till er allihop.

Sen har vi MULLE. Han har börjat bli en riktigt stor grabb. Fast att han inte är min längre känns det lite så i alla fall, han är hos oss några timmar varje vardag när familjen jobbar och sätter fart på tanterna här hemma. Han har sin mammas temperament - mycket kelig och kan stå/ligga still länge bara men kelar honom. Det enda han skäller på är vildsvinen han stöter på vid sena kvällspromenaden - men då låter han så det ekar i hela nejden!

Mulle är allätare, bark är en favoriträtt liksom hästbajs. Stenar var det absolut bästa tidigare men det har han tack o lov slutat med efter mycket tjat och "loss".

Mulle är väldigt noga med att han inte glöms bort i morgonrusningen. Det bästa sättet tycker han är att helt enkelt sätta sig på sina småmattar Elin o Linnea när de ska ta på skor och overaller. Husse kan höra halvkvävda små ljud som "pappa - kan du ta bort Mulle?"

Hela familjen älskar Mulle men jag tror nog att husse är den han charmat mest, fast att han egentligen tänkt sig en spetsnosad och långhårig ras (jag säger inte vilken..haha). Det känns som äkta hund-husse kärlek när man ser dem.

Det snöade när bilden togs så uttrycket är inte det bästa.

  Man kan inte annat än älska en sån här goding.

Här drar de i samma trasa o har hur kul som helst, aldrig något bråk. Ibland kan Dixie tycka att det blir lite mycket när både Kira o Mulle börjar tugga på henne men annars är det ofta hon som hämtar någon leksak o svänger framför de andra för att få igång lite lek.

Avslutar med en bild på dottern och ponnyn från julshowen. Hindret lär ligga på 1.30

Shiiit ... som de säger nuför tiden!!!