Zita var den sista att flytta hemifrån.

Här är familjen hon ska bo hos.

Tugga märgben är mums...

Mamma håller ett vakande öga, kanske är hon lite avundsjuk...

Så fort valparna kommit till sina nya hem började det droppa in mejl och bilder. Tusen tack, det värmer i saknaden. Här kommer några bilder från Alfred:

Så här fint bor jag med en jättestor trädgård att springa i. Jag har fått en JÄTTE-stor kompis men hon är snäll.

De har läskiga hästar på detta stället också. Skönt med nät emellan.

Ja, och här är jag. Söt som socker.

Nu är det bara Zita kvar hemma.Tomt och tyst är det och lill-tösen tyckte det var trist och deppade 1,5 dag men nu är det dubbelt ös. Hon är väldigt trevlig, har full koll på sitt namn och kommer som ett skott när man ropar. Det är mycket hund i henne och hon tetas en hel del med de äldre. Idag lekte Kira och Zita så det tjongade i köket men så fort jag kom blev Kira stilla, jag fick stå bakom en vägg och tjuvkika. Så kul de hade!

Sommaren har äntligen kommit hit och igårkväll satt vi på altanen tillsammans med goda vänner (Mulles familj) till långt utåt natten. Först lekte Mulle och Zita, jättesöta var de . Sen somnade Zita i min famn och sov 1,5 timme. Ljuvliga lilla varelse och snart försvinner hon också. Usch, det blir jobbigt! Hennes nya familj längtar förstås men vår familj kommer att känna extra saknad.

Sorg och glädje idag, två av valparna skulle vidare till sina nya hem. Fantastiskt så man fäster sig vid de små, det var otroligt svårt att skiljas från dem. Jag tror dock att de får det mycket bra med sina nya familjer. Jag önskar dem alla

Lycka till!!

Sista dagen med gänget....

Här sitter alla tre gullungar och väntar på maten. Idag har de varit ute och sprungit i regnet, det bekommer dem inte alls. Har ingen betydelse vilket väder det är - det är lika kul att jaga katterna eller springa ner växterna i rabatterna. Här brås de inte på mamma Kira som vänder i dörren om det regnar "Nä hör du matte, jag är inte så kissnödig trots allt, vi väntar tills det är uppehållsväder".

Jag och valparna har haft en riktigt härlig dag. Vädret var hyffsat och vi satt ute på altanen i morse. Sen plockade jag svarta vinbär och alla tre var runt mig och busade i buskarna. Säkert slank ett och annat bär ner i deras magar - de har ärvt mamma Kiras aptit på det mesta! Sent på eftermiddagen blev det skyfall och åska. Valparna reagerade på åsksmällarna, så jag satt hos dem i deras hage. Jag läste en bok och drack te och valparna tuggade på ben och på mig, kröp upp i knät för lite gos, bet mig i tårna och bet varandra så de ylade. Sen slocknade de och snarkade och drömde så de väckte varandra. Hur ska jag kunna lämna ifrån mig dessa "gosedjur"  nästa helg???